Den svenska modellen bygger på god djuromsorg, minimal användning av antibiotika,unikt friska djur och de svenska grisarna får behålla sin knorr. Det är en modell som är både resursklok, ekonomisk och hållbar. För en så effektiv och miljövänlig produktion av griskött som möjligt är det viktigt att alla delar på ett djur tas tillvara på bästa sätt. Svenska grisar äter i huvudsak svensk spannmål och en ökande andel inhemskt proteinfoder. Spannmålsodlingen i Sverige är mer hållbar och bedrivs med större omtanke om naturen än i många andra länder. När vi köper svenskt griskött bidrar vi till ett mer långsiktigt uthålligt lantbruk med respekt för kretsloppet.

För en låg klimatpåverkan bör även andelen ätbart på varje djur vara så stor som möjligt. På många sätt kan tillvaratagandet av allt på den svenska grisen – från tryne till knorr – liknas vid hur man hanterade den värdefulla gårdsgrisen förr i tiden. Det mesta av grisen blir mat till människor. Största delen av grisen styckas till köttdetaljer, till exempel skinka, filé, karré, bog och kotlett. Andra delar blir till fläskfärs som används som råvara till korv och köttbullar. Resten blir djurfoder, växtnäring, energi och bränsle men även forskning och läkemedel.